Läser manus till en kommande samlingsvolym med texter av Jan Gradvall. En sådan där benådad arbetsförmiddag när telefonen är klädsamt tyst och läsandet av en text associationsmässigt får leda till nästa. Hittar vidare till en decenniegammal Believer-intervju om bokläsning med skådespelaren Philip Seymour Hoffman. Han talar om favoritförfattare och om hur han går i boklådor. Att han ofta kommer ut med en liten trave böcker under armen, trots att han vet att han inte kommer att hinna läsa dem i den närmsta framtiden. På något sätt vill han ändå ha dem tillgängliga den dag han hinner läsa. Han har då naturligtvis ingen aning om att han ett decennium senare kommer att hittas död med en kanyl i armen efter att ha hunnit bli både Oscarsbelönad och smått folkkär.
För mig blir upptäckten av intervjun en händelse som ser ut som en tanke. Många har beskrivit tragiken i Philip Seymour Hoffmans för tidiga död i termer av allt arbete han hade kvar att göra. Man kan komplettera genom att fundera över alla böcker han hade kvar att läsa.
Jag vet inte vad ett sådant resonemang tillför, men någonstans står alltså travar av böcker köpta av Philip Seymour Hoffman för att läsas vid ett senare tillfälle. En bild av nyfikenheten, av lusten, av blicken framåt. Så sorgligt.