Teoretisk praktik – praktisk teori?

Kanske var det farfar som undrade om jag skulle bli filosofiprofessor när jag stod tankfullt improduktiv över en hacka i potatislandet. En höst någon gång i barndomen. Han hade förmodligen en rätt grumlig idé om vad en filosofiprofessor sysslar med på dagarna, men episoden dyker upp i minnet som en association kring vad det innebär att vara praktisk.

Sedan vi köpte ett gammalt hus har det givits åtskilliga tillfällen att vara just praktisk. Spika ihop ett par arbetsbockar, skarva en timmerstock, lägga ett tak, renovera en fönsterbåge.

Men när kontorsarbetet tar vid efter pappaledigheten kommer gradvis en insikt smygande. Det börjar med att jag svär när jag inte själv kan gå in och arbeta i den grafiska formgivarens layoutfiler. Sedan börjar jag kladda i programkoden under utvecklingsarbetet med hemsidan. Utan att be den sympatiske programmeraren om lov. Klåfingrig? Utan tvekan.

Men kanske är det inte bara det. Jag har tidigare i livet närmat mig litteraturhistorien genom att själv smida hexameter-rader, ottave rime och elegiska distikon. För att inte tala om alla de mer eller mindre begåvade sonetter jag spritt i min omgivning genom åren. Jag har lärt mig älska Bach genom att sjunga honom. Ja, förhållandet till musik över huvud taget är starkt präglat av mitt eget fuskande med gitarrspel, dragspel, fiol och ibland till och med skrivande av fyrstämmig sats. Detta trots att jag egentligen aldrig känt någon direkt tillfredsställelse av att stå på en scen.

Man skulle kunna hävda att allt detta tyder på ett praktiskt sinnelag tillämpat på teoretiska områden. Att jag är en vilsen lantis som tar mig an tidningsmakeri och annat som vore det uthusrenovering eller vedhuggning. Men kanske är det fruktlöst att separera teori från praktik. Distinktionen kan i själva verket vara en språkets tvångströja på tanken. Praktiken är omöjlig utan teori och teorin är till sin natur mer praktisk än man tror.

2 Comments

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *